Jag drar inte till fjällen

I natt skurrar mamma och jag iväg till Helsingfors- Vanda flygfält för att ta morgonplanet till vårt älskade Skottland. Mamma har sportlov den inkommande veckan och jag är bara annars i stort behov av ledighet så den här resan kunde inte komma mer lägligt, även om den varit inplanerad sedan september.

Det blir alltså en stadsemester i härliga Edinburgh, hotellfrukost, promenader på stan, turistande och afternoon tea på mysiga caféer. <3 Herregud så skönt det ska bli. Har haft så mycket nu på sista tiden (läs: sedan mitten på oktober) att jag inte riktigt hunnit komma till insikt med att jag faktist får fly den här förbannande studiestressen och den allmänna tröttheten för en hel jäkla vecka? Åh alltså. Hur som helst, för att bloggen inte ska dö ut totalt har jag tidsinställt några inlägg som publiceras med jämna mellanrum åtminstone fram till fredagen! Ha ett skönt sportlov eller en bra studievecka ändå, kämpa på och kom ihåg att det snart är vår. Vi hörs om en knapp vecka, tjingeling!

 

Adrienne Westerback
Publicerad 19.02.2017 kl. 21:08

Dag tio: En tacksamhetslista

 

Jag är tacksam för:

 

1. Min älskade familj

2. Mina härliga vänner

3. Min partner

4. Mina studier

5. Min kropp

6. Mitt sinne

7. Mitt hem

8. Årstiderna

9. Min ork

10. Min vilja och envishet

11. Mitt framtidshopp

12. Min optimism

13. Min förmåga att se det fina i situationer

14. Det nya perspektivet som yogan tillfört mig

15. Vacker litteratur

16. Kultur som berör

17. Inspirerande personer

18. Människor som kämpar för allas lika rätt till liv

19. Min tro på mig själv

20. Platser som tar andan ur en

21. Tysta landskap

22. Feminismen

23. Mitt liv hittills

 

Adrienne Westerback
Publicerad igår kl. 17:05

Teveserietips

 

 

Grace and Frankie

Call the Midwife

Gilmore Girls

Sense8

The Paradise

Miss Fisher’s Murder Mysteries

Outlander

 

Några av mina absoluta favvoserier som jag sträckkollat inom loppet av bara några dagar till några veckor, beroende av seriernas längd. Lite gott och blandat för var och en: realistiska och berörande draman, vintage äventyr, värmande kärlek, systerskap, humor och ruskig spänning! De har alla åtminstone en feministisk underton om inte till och med en ganska utpräglad agenda. Många fina och välporträtterade kvinnliga huvudkaraktärer utlovas dessutom. <3 Alla dessa går att se på Netflix. 

 

Adrienne Westerback
Publicerad 23.02.2017 kl. 15:24

Kvällslistan

 

 

 

Förra veckan gjorde jag en morgonlista och tänkte därför följa upp med en mysig kvällslista också!

 

När går du och lägger dig på kvällen? 

Jag försöker gå ungefär vid samma tid, vilket innebär att jag ligger nerbäddad nångång mellan nio och elva, men somnar vanligen ändå inte förena klockan tolv. Det är väl dock tanken som räknas.

Vad är det sista du gör på kvällarna? 

Stänger av TV:n, släcker all mysbelysning, går på toaletten, klär av mig och kryper till kojs.

Hur lång tid spenderad du i badrummet varje kväll? 

Inte så lång, jag är en såndär som inte har så bra tålamod utan bara vill lägga mig genast. Dessutom glömmer jag liksom att göra mig redo i förtid innan jag blir trött, för vad är väl värre än att börja tvätta sig då en helst bara vill kasta sig till sängs inom fem sekunder?

Är du kvällstrött? 

Jadå, och det har jag nog nästan alltid varit. Jag kan visserligen vara uppe sent, och har ju festat tills det ljusnar hundratals gånger, men när mina ögonlock börjar kännas tunga så finns det absolut ingen återvändo längre. Då somnar jag så gott som stående under högt spelande musik om det så vore. 

Vad har du för kvällsrutin? 

Jag tvättar ansiktet, smörjer in det, borstar håret och lägger upp det i en knut, och that’s about it. 

Hur ser en perfekt kvällsstund ut? 

Nerbäddad under filtar på soffan framför en bra film, med något gott snacks och gärna med trevligt sällskap.

Hur går du klädd på kvällen? 

I så lösa eller mjuka kläder som möjligt, väldigt ledigt och inget som får kännas irriterande.

Vad är det bästa med kvällen? 

Att allting börjar tystna och man nästan känner hur världen varvar ner i takt med ens egen hjärna efter dagens ståhej.

 

Lista. 

 

Adrienne Westerback
Publicerad 22.02.2017 kl. 20:57

Dag nio: Jag i fem positiva ord

 

 

 

Rättvis

Omtänksam

Lojal

Stöttande

Passionerad

 

 

 

Adrienne Westerback
Publicerad 22.02.2017 kl. 10:42

Åbo by night

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Adrienne Westerback
Publicerad 21.02.2017 kl. 20:35

Dag åtta: Jag tränade i 60 minuter och såhär kändes det

 

Det började efter jullovet då mina kompisar Ea och Annina hade lyckats komma över gratiskuponger för fem dagars access till kvinnogymmet LadyLine och bad mig hänga med dem då de åkte för att träna. Vid det skedet hade jag senast varit på gym en gång våren 2016, en gång våren 2015 och före det hade jag inte tränat aktivt alls sedan våren 2014. Så man kan ju lugnt påstå att jag började från noll. Jag ska inte ljuga, först var jag nog skeptisk till det hela, jag menar här försöker man i alla fall vara mer kroppspositiv och så skulle vi dra till gymmet, den mest ångestgivande och kroppsfixerade platsen i universum? Lät ju inte jättehejsan. Men jag hängde med, tänkte typ ”Det blir ju kul att umgås med tjejerna i alla fall!” och hade inga som helst tankar på att det skulle bli en rutin.

Fem veckor och tre testade gymutrymmen senare och jag tränar nu i ett trevligt gym, minst tre gånger i veckan. Och till åtminstone 80% enbart för att det är kul! Jag uppskattar visserligen promenader och frisk luft väldigt mycket, men det är på gymmet jag får utmana mig själv. Jag tycker om att träna muskelstyrka, det är skönt och känns bra. Jag kör enligt en upplagd plan i en dryg timme och ökar sakta men säkert vikterna som jag lyfter. Det är roligt att åka iväg genast på morgonen, träna, duscha, få känna sig fräsch och pigg några timmar till så jag orkar studera och sedan bara åka hem på kvällen, nöjd över det man åstadkommit. På gymmet får jag vara mig själv och bara fokusera på mig själv medan jag rensar tankarna från allt annat.

Men det är viktigt att träningen ska vara kul och att det ska kännas bra! Om inget är roligt så rekommenderar jag att du struntar i att träna, för då är det nog ingen större vits. Röra på sig kan man göra ändå, på eller annat sätt, men jag tycker faktiskt att det ska tillföra positiv energi. För inte skulle du göra många andra grejer heller om det inte kändes bra?

 

Adrienne Westerback
Publicerad 21.02.2017 kl. 11:31

Dag sju: Ja jag är högkänslig, hurså?

 

Jag listade för inte så jättelänge sedan ett inlägg på vilka tio egenskaper jag gillar mest hos mig själv, och jag väljer nu nummer två från den listan: nämligen min känslighet.

I ärlighetens namn är känsligheten någonting jag tampats med så gott som hela mitt liv, utan att tidigare riktigt ha kunnat sätta fingret på vad det är som gjort allt så mycket jobbigare och mer ansträngande att vara, och den har väldigt länge varit något jag avskytt. Den låg liksom under ytan hela tiden och bara väntade på att få dyka upp för att vända upp och ner på min vardag, som ett obehagligt hjärnspöke. Men så för cirka tre år sedan, då jag var som mest frustrerad på mig själv och bara ville veta om det överhuvudtaget var normalt att reagera så himla dåligt på stress som jag gjorde just då, googlade jag mina känslor och stötte genast på begreppet ”högkänslighet”, eller Highly Sensitive Person (HSP).

Efter bara en timmes aktiv läsning var det som att flera pusselbitar föll på plats, och efter den stunden har jag ”självdiagnostiserat” mig som en högkänslig person. Det här innebär att jag till en ganska avgörande mån reagerar starkt på min omgivning, både positivt och negativt, och berörs eventuellt på en djupare nivå än vanligt av det som händer runt om mig. Följande utdrag beskriver exempelvis min vardag väldigt träffande: ”Det faktum att högkänsliga människor uppmärksammar så många detaljer och har svårt att filtrera allt inflöde gör att de lätt blir överstimulerade. Detta leder till att de blir överväldigade, känner sig uppjagade, blir stressade, får kortslutning … särskilt när de står inför stökiga situationer, upprörda människor, höga stimulansnivåer och plötsliga förändringar. I sådana situationer kan högkänsliga personer bli allt annat än empatiska! Då vill de helst bort därifrån! Därför behöver högkänsliga personer ofta dra sig undan för att få vila ifred på en mörk och tyst plats.”

Nu kan det ju mycket väl vara så att jag inte alls är en HSP, men för mig är det inte så mycket fråga om vad som är rätt eller fel här utan främst är det ju bara en viss lättnad att få någonting förklarat för en. Att jag kan luta mig tillbaka på det här personlighetsdraget som en slags ”diagnos”  varje gång jag får dåligt samvete på grund av låg energi eller brist på motivation att vara social. Ibland glömmer jag totalt bort det här och skäms och blir upprörd på mitt ”överreagerande” beteende, men jag jobbar på det och försöker se det som en fin egenskap istället.

Det är ju bra att vara känslig! Jag kan relatera starkt till andra människors situationer, känna med dem på en djup nivå, och verkligen bry mig genuint om vad som händer runt mig (tills det blir för mycket förstås). Jag försöker alltså se känsligheten som en tillgång snarare än en motgång, och som SHF skriver på sin hemsida: ”I själva verket handlar det om en sorts strategi för överlevnad – högkänsliga personer funderar och utvärderar eventuella risker innan de företar sig något, till skillnad från majoriteten människor som agerar snabbt därför att de vill hinna först och tänker sedan.” Och det är väl egentligen inte något dåligt?

 

Adrienne Westerback
Publicerad 20.02.2017 kl. 21:01

Utfärd till Runsala del II

 

lördagen var jag för första gången till den Botaniska trädgården i Runsala tillsammans med ett härligt gäng, vilket jag publicerade en liten bildbomb på, men efteråt fick jag ännu fler bilder av min vän Annina (tack!!) så de följer här! 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Adrienne Westerback
Publicerad 20.02.2017 kl. 15:24

Veckoslutsfikan den bästa är

 

På fredagen var jag så otroligt taggad inför helgen och ledighet i stora lass så jag bjöd med Mikael på en härlig fika då jag var klar med studierna. Vi gick till Cafe Art som är lite av vårt favoritcafé och njöt sedan där av kaffe, te, laxsmörgås och tårtbitar. Har inte treata mig själv på länge och det bästa jag vet är att fika på ett mysigt café, så veckoslutet började i goda tecken!

 

 

 

Adrienne Westerback
Publicerad 19.02.2017 kl. 17:16

Adrienne, 23. 

Studerar genusvetenskap, journalistik och litteraturvetenskap vid Åbo Akademi.

Tycker om kultur, promenader och mysiga caféer. Feminist som älskar att skriva, skratta och lära sig så mycket som möjligt om sådant jag brinner för. 

Välkommen till min blogg!

Kategorier

Senaste kommentarer