Det vackraste just nu

 

Gjorde ett sådant här spontant inlägg för cirka ett och ett halvt år sedan, där jag räknade upp några grejer jag tyckte var vackrast i stunden. Klockan har passerat midnatt och min pojkvän spelar tv-spel så jag tänkte passa på att köra med en uppdaterad form av listan nu.

 

Systerskap

Flickor, kvinnor, tanter och icke-binära som förenas genom inget annat än ovillkorlig och ofattbart stark kärlek gentemot varandra och sig själva. Som inser att man inte alls behöver tycka lika hela tiden och definitivt inte behöver vara lika heller för att hålla sina systrar ryggen, stötta dom fina kvinnorna i sin omgivning och stå upp mot all skit och allt förtryck vi alla gemensamt måste utstå vareviga stackars dag.

Naturlig skönhetsvård och kosmetika

Och med det menar jag inte att man måste sminka sig med en ”naturlig look” eller att man måste värna om sitt utseende alls för att vara vacker, utan att produkterna som i så fall används är av naturliga råvaror och förstås då också helst ekologiska. Få saker får mig att brinna av iver som min egengjorda tandkräm, mina kallpressade oljor eller då jag själv får tillverka mina kosmetikaprodukter hemma — älskart!

 

Pridefestivalerna

Har ännu inte deltagit i en Prideparad och även i år ser det ut som att det inte blir av. Kommer att åka till Sverige dagen efter Åbo Prides huvudevenemang och vill av personliga (läs: högkänsliga) skäl tillbringa min sista dag där jag trivs bäst, nämligen hemma på sommarstugan med mina föräldrar. Pride får hur som helst mitt hjärta att dunka och kinder att blossa så jag ska definitivt delta i förhoppningsvis flera festivaler ännu!

 

 

 

 

Landsbygden

Alltså kalla mig naiv eller blind eller vad som helst men det var först typ i fjol och kanske ännu mer det här året som jag verkligen fick upp ögonen för landsbygden. Eller nej, jag har alltid haft en dragning gentemot naturen, lugnet och den nästan överdrivna skönheten på landet, men har aldrig riktigt kopplat ihop allt det med min egen hemort förut. Kimitoön är seriöst en av de absolut vackraste platserna på jorden. Sedan har ön sina brister på en hel del andra sätt, men fint är det där och jag är glad att jag har ett sådant ställe att dra mig tillbaka till ibland, särskilt under sommarmånaderna. 

 

Norden

Lite samma som ovan, och med en risk för att låta obehagligt patriotisk, så har jag sakta men säkert förälskat mig i det lite småkyliga och mysiga som vi har här i norr. Allt från natur och kultur, till mat och stämning. Finns massor att jobba på förstås på många olika plan men just nu gillar jag det skandinaviska.

 

 

 

 

Min syn på mig själv

Älskar att mitt förhållningssätt till livet, min omgivning, människor och framför allt till mig själv formas till det bättre hela tiden. Jag är långt ifrån färdig, vilket jag knappast heller någonsin kommer att bli, men jag kämpar på och blir allt mer till freds med utmaningarna och gränserna. Tänjer sakta men säkert på mig själv, kollar var smärtpunkterna ligger, gräver lite extra, vägrar ge upp alltför lätt och tror mera på min egen förmåga hela tiden. Det går framåt och det är skönt. 

 

Adrienne Westerback
23.08.2017 kl. 00:37

Jag flyttar till Sverige

 

Bild

 

Om mindre än en vecka flyttar jag till Sverige. Jag kommer att åka till Sundsvall på utbyte för ett läsår och läsa kurser vid journalistprogrammet vid Mittuniversitetet där. 

Sundsvall är en liten stad vid kusten, cirka 400 kilometer norr om Stockholm i Västernorrlands län. Med ett invånarantal på cirka 50 tusen är staden ganska liten men det oroar mig inte alls, tvärtom. Först var jag säker på att det skulle bli Stockholm eller Göteborg, men efter lite forskande tyckte jag att kurserna i Sundsvall lät riktigt bra och hittills är jag fortfarande nöjd med valet. 

Kurserna jag kommer att gå är förhoppningsvis mer praktiska än teoretiska, men jag vet inte exakt hur dom kommer att se ut. Jag ångrar inte mina akademiska studier vid ÅA alls, men det finns många olika sätt att vara praktisk på fast en kanske inte är någon sömmerska eller snickare. Jag har alltid tyckt om att skriva men också att få vara kreativ i mitt skrivande och väva in olika konstformer i det på samma gång, så att faktiskt konkret få lära mig journalistiska metoder känns väldigt spännande!

Här är kurserna jag kommer att gå: Introduktion till journalistik, Berätta med ord, ljud och bild, Att arbeta på redaktion I, Journalistiskt entreprenörskap, Journalistikens presentation och form, Samhällsjournalistik, Att arbeta på redaktion II, Magasin och reportage. 

Är så himla spänd på att få lära mig grejer konkret, göra journalistik ”på riktigt” och få känna mig mer säker på att jag vet jag vad sysslar med. Snart gäller det, får rysningar på både gott och ont.

 

Adrienne Westerback
22.08.2017 kl. 20:28

Tv-serier jag följer i höst

 

Girls

Är redan på fjärde säsongen så jag misstänker att det främst är fråga om typ sjätte säsongen när hösten är här. Girls är definitivt en av dom mest speciella, intima, ärliga, knäppa och roliga serier jag någonsin sett. Hade länge sett fram emot att få se den men tyckte till en början att den inte riktigt var som jag hade tänkt mig. Jag blev hur som helst ganska snabbt bekväm med den och det är intressant hur otorligt starkt den får mig att känna. Det är tex väldigt få karaktärer som jag på riktigt gillar, vilket känns ganska konstigt, men samtidigt kan jag sympatisera och känna tusen känslor på en gång för dem alla. Dessutom är den fortfarande, efter fyra säsonger, himla oförutsägbar, och det gör den också väldigt tilltalande.

Bild

 

Master of None

Har inte kollat alls ännu men haft på min lista länge. Har hur som helst fått en känsla någonstans ifrån att den utmanar normer? Såhär skriver i alla fall Kim Veerabuthoroo Nordberg: "Ämnen som sexism, åldersdiskriminering och rasism behandlas med en varm humor och en tålmodig radikalitet som aldrig låter det sista ordet bli sagt." Så bring it on Master of None. Källa

Bild

 

Outlander

Min mamma hittade den här serien lite i misstag för några år sedan och blev genast fast. Nu har hon böckerna i två upplagor, har läst dom tjocka tegelstenarna om igen, rest till Skottland tre gånger och till och med besökt Cullodens slagfält (googla). Jag gillar också serien väldigt mycket och ser fram emot säsong tre som kommer i slutet av september.

Bild

 

Black Sails

Har börjat kolla den här serien enbart för att den rekommenderades åt mig av en ganska pålitlig person (det vill säga någon jag kan tro på när den säger att något är bra), men har inte helt fastnat än. Däremot har jag inte sett mer än något avsnitt och tänker ge den en ny chans bara hösten kommer. Lär ska bli vädligt bra och queer i säsongerna 2 och 3.

Bild

 

Orange is the New Black

Var ju tusen år efter alla andra igen när jag började kolla OITNB först på våren i år. Fördelarna med det är dock att man inte behöver vänta på nya säsonger i flera år utan kan se allting i ett sträck. Fastnade snabbt i den här och gillade den skarpt ungefär fram tills den senaste säsongen. Vet inte om jag tröttnade på alltihop eller om handlingen bara har blivit så utdragen nu? Kommer ändå att se den klart och rekommenderar nog att börja kolla.

Bild

 

Game of Thrones

Igen en serie som aaalla mina vänner sett på sedan den började utom jag, som först efter att ha bojkottat det första avsnittet typ två gånger äntligen fastnade. Och jag fastnade hårt, holy shit. Sträckkollade dom fem första säsongerna på typ en vecka och var väldigt hypad i typ tre av dem. Sedan började jag bli trött på det faktum att trots att serien är fantasy och det existerar diverse overkliga figurer så råder det västerländska patriarkatet ändå stenhårt också i den världen. Männen bestämmer, männen krigar och männen får ha vulgära fasoner och humor, medan kvinnorna kallas horor (och är horor), går runt nakna eller våldtas till höger och vänster. Ja serien är rå, men att allt det där måste hända för att upprättahålla någonslags "trovärdighetsfaktor" är bara bullshit. Hur som helst är serien den absolut mest spännande och välgjorda jag någonsin sett och det finns också väldigt bra kvinnliga karaktärer. 

Bild

 

Versailles

Har lite av ett misstag börjat prenumerera på C More och där såg jag den här franska serien och lade den på minnet. Har ingen aning om ifall jag kommer gilla den men det är länge sedan jag kollade på något historiskt så ska ge den en chans.

Bild 

 

Gåsmamman

Jag har cravat svenska/nordiska krimserier såå länge nu så listan blev ganska lång på den fronten, hehe. Serien är en dramathriller och handlingen kretsar kring trebarnsmamman Sonja, spelad av Alexandra Rappaport, som mot sin vilja dras in i en kriminell värld för att rädda sin familj. "Vi har "Breaking Bad" som en referens, fast vi håller ett högre tempo. Det handlar om den vardagliga människan som möter det omöjliga. Det finns också en slags absurd humor som jag gillar", säger hon. Källa

Bild

 

Rebecka Martinsson

Fyra av Åsa Larssons deckare om advokaten Rebecka Martinsson (”Det blod som spillts”, ”Svart stig”, ”Till dess din vrede upphör” och ”Till offer åt Molok”) har blivit åtta avsnitt välgjort kriminaldrama, tjusigt regisserat av Fredrik Edfeldt. Ida Engvoll gör titelrollen som Rebecka Martinsson. En advokat som har försökt lägga sin traumatiska uppväxt bakom sig och bor och jobbar i Stockholm, men nu återvänder till sitt barndomshem utanför Kiruna för att närvara vid en nära väns begravning. Källa.

Bild

 

Saknad

Igen en svensk noir serie, men dom brukar vara väldgt bra och passar perfekt till hösten med lite spänning. Maja Silver, numera polis vid polisens nationella operativa avdelning i Stockholm, återvänder till sin hemort någonstans i det svenska bibelbältet. Hon hinner precis träffa bygdens polischef, tillika sin gamla mentor, innan denne faller ihop död i en hjärtinfarkt. Silver ombeds av någon anledning ta över fallet med en nyss hittad död flicka. Källa.

Bild

 

Vad kommer ni att kolla på den här hösten?

 

 

Adrienne Westerback
21.08.2017 kl. 11:01

Årets kräftskiva

 

För tre år sedan skulle min syster åka iväg för att börja sin utbildning på högskola (hon börjar snart sitt fjärde och sista år, vart fan tar tiden vägen?!) så vi beslöt oss för att laga en ordentlig säsongsavslutningsmiddag för våra föräldrar någon vecka innan läsårsstarten. Sedan dess har det blivit litet av en tradition, där vi nu för fjärde året i rad har en lång och fin middag ihop antingen hemma eller på stugan, för att umgås alla tillsammans innan sommaren tar slut och skolorna börjar igen. I år blev det en ganska traditionell kräftskiva med massa kräftor, ostbricka, paj, potatissallad och en somrig gräddtårta som efterrätt. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Adrienne Westerback
20.08.2017 kl. 21:06

Jag är (inte) okej

 

Tänkte bara göra en kort instickare här på bloggen och meddela att jag inte drabbats av gårdagens hemska händelser i Åbo centrum. Ärligt talat har jag knappt kunnat smälta det. Jag är som bekant en väldigt känslig person och tror det är min egen inre försvarsmekanism som får mig att inte analysera sånahär situationer för djupt, annars skulle jag antagligen bli halvt hysterisk. För det här är ju inget ovanligt alls. Sådant här är vardagsmat för många i flera olika delar av världen. I flera år har vi fått ta del av liknande händelser i både större och mindre kaliber i länder inte så långt från oss. Norge, Frankrike, Spanien och i våras Sverige. Men nu hände det alltså i lilla Åbo. I min hemstad, bara en knapp kilometer från min egen lägenhet. Obehagligt är ju vad det är. Och det är väl därför som känns väldigt overkligt. Men jag vill också upprepa det som många före mig påmint allmänheten om: rasismen hör inte hit. Det här dåden har ingen nationalitet eller hudfärg. Punkt. Kärlek till er alla. <3

 

Adrienne Westerback
19.08.2017 kl. 11:02

Vi hämtade en valp!

 

Vet inte om jag nämnt om det här på bloggen men befinner mig för tillfället i… Vasa! Efter ett skönt men på gränsen till lite för socialt veckoslut på Kimitoön, där jag träffade min kompis Aino som var på besök från Sverige (jättekul! <3<3) och dessutom var på en kräftskiva, åkte jag nu upp med fina Sussu till Vasa för att umgås innan jag reser utomlands.

Varför inte bara hänga på Kimitoön då? Jo för att Sussu har köpt en valp och jag åkte med för att hämta den! *-* Hon har länge pratat om att vilja skaffa en hund trots att hon ännu studerar och lite av en slump råkade det bli av redan nu. Hunden är en söt och fluffig liten Bichon Havanaice och det kommer kännas tufft att lämna dom båda om bara några timmar… Men förhoppningsvis så ses vi senast under jullovet igen!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Adrienne Westerback
16.08.2017 kl. 18:13

Detaljer i trädgården

 

Nej, jag får aldrig nog av inrednings- och trädgårdsinspiration verkar det som. De här bilderna är också från Öppna trädgårdar-dagen, men med lite närmare inblick i alla fina detaljer som gjorde helheterna så trevliga. 

 

Ett litet sött trädgårdshus, inrett inte bara med växter utan också med gardiner, tavlor och en mysig soffa som en kan lägga sig i och vila under dagen.

 

Gamla tunnor är ett säkert kort.

 

Älskar kreativa lösningar som tex den här söta gamla skottkärran som fyllts med härliga lila penséer.

 

Dom här fina dekorationerna av hundkojstaket var väldigt inspirerande, så nu tänker mamma och jag göra något liknande på vår sommarstuga nästa år.

 

Stora, halvvilda rosenbuskar i olika nyanser av rosa är nog ett måste i min framtida lilla trädgård.

 

"Under pilen" hette den här fantastiska sittplatsen i Magdalenas trädgård. Man gick in bland högt gräs och hängande grenar bara för att plötsligt befinna sig alldeles under en gammal mossig pil med utsikt över halva trädgården. Sånahär detaljer är ju helt otroliga!

 

I en annan sittplats under några granar hängde en sådan här antik skönhet och vajade lätt i vinden.

 

Och slutligen några bilder på omgivningen kring huset, som inte hör direkt till trädgården men som ändå är med och skapar en verkligt lantlig stämning. Här blommar hundkexet frodigt ännu och kvarnen känns väldigt idyllisk där i bakgrunden.

 

När vägen till hemmet och gården ser ut såhär (ni vet ju om min förkärlek till sandvägar på landsbygden), med växande ogräs och ett gammalt torp vid sidan om, då kan en väl knappast vara annat än lycklig? Ernst Kirchsteiger-varning här.

 

Och så typ mitt drömhus alldeles bredvid. Älskar dom buskiga buskarna framför fönstren och den dubbla gamla dörren som välkomnar en in. 

 

 

Adrienne Westerback
14.08.2017 kl. 09:11

Den sura listan

 

Obehagligaste jag vet:

Personer som trycker ner och missbrukar sin makt. Särskilt gubbar, men nog också medelålders män, som är nedlåtande, kilar förbi i köer och tillrättavisar (unga) kvinnor i sin omgivning/på arbetsplatsen etc har börjat irritera mig något alldeles förskräckligt. Bygger fortfarande upp min sensor gentemot den här typen av personer och en vacker dag hoppas jag kunna sätta något obehagligt mansglin på plats. 

Absolut inte min killtyp: 

Försmädlig, arrogant, skrytsam, icke-ödmjuk, allvetande, självcentrerad, men också en viss typ av osäkerhet och tillbakadragenhet är tråkigt. Utseendet spelar också roll såklart men det är väldigt varierande ändå och beroende av personligheten.

Äckligaste mat jag vet:

Egentligen äter jag ändå det mesta så länge produkterna är färska och hälsosamma och maten är vällagad. Men jag gillar absolut inte ättiks- och saltgurka, rå paprika, senap, ansjovis, kalles kaviar, ananas och koriander.

Blir arg på:

Samhällets strukturer och system. Sånt som är normaliserat och ”rätt”. Ibland blir jag frustrerad över att vissa bagateller som etikettsregler är så himla viktiga när folk förtrycks och drabbas av krig i världen. Blir så så arg på hur blinda, ignoranta och dumma människor här i Norden och i Väst överlag också är. Jag är arg på väldigt vådligt mycket, men istället för att låta ilskan förlama mig försöker jag få utlopp för den på ett bra sätt som kanske kunde vara till nytta. 

Sämsta bok jag läst:

Någon tråkig som min lärare tilldelade mig i gymnasiet men som jag aldrig läste ut och som jag inte ens minns namnet på.

Något som får mig att byta radiokanal:

Dåligt och innehållslöst snack, dåliga skämt, och ett sätt att prata som gör mig knottrig. Och dålig musik förstås.

Sist jag ville ta till knytnävarna:

När en äldre manlig journalist från en annan arbetsplats irriterat bad mig att ”ta den där bilden nu så vi kan spela in sen”. Tydligen var det störande att jag (en ung nybörjare) tog plats och glatt samtalade med intervjuobjektet och störde hans tempo. Fy fan så arg jag blev men var ju tvungen att bita ihop. 

Sämsta serien jag nyligen sett:

Finns nog massa hopplösa fall på Netflix, men de som jag bara gav några minuter var bland annat: Free Rein, Chewing Gum, Salem, Black Mirror, Sniffaren, för att nämna några.

Fulaste plagg jag vet:

Leopardmönstrat, oberoende av plagg. Och såndär gråa mjukisbyxor av valfritt sportmärke.

Äckligaste drycken:

Tequila.

Sämsta karaktär i film eller TV-serie:

Alltså kanske inte sämsta karaktären så för han gav mycket spänning till serien och så, men alltså Jeoffrey Baratheon njöt jag faktiskt av att se dö. Så pass mycket att min pojkvän blev lite orolig då jag nyligen frågade om vi inte kunde se just det avsnittet på nytt eftersom det är en så tillfredställande scen.

Det skriker jag när jag blir arg: 

”Men voi v***u!” ”Helvete!” ”Aj s***n!”

 

Listan har jag lånat av Underbara Clara.

 

Adrienne Westerback
12.08.2017 kl. 13:28

När (La)måttet är rågat

 

Egentligen är jag inte väldigt bekant med den självutnämnde feministförkämpen Joakim Lamotte, men har genom bland annat Lady Dahmers blogg fått en liten inblick i hans arbete. För er andra som inte heller är jätteinsatta så beskriver Lamotte sig själv på Facebook som en ”oberoende journalist som föreläser på skolor om kvinnosyn och sexuella trakasserier.”

Inget fel i det. Men han har samtidigt en tråkig tendens att förminska alla övriga (kvinnliga) feministers arbete och aktivism. I fjol publicerade han tex följande påstående på Twitter:

 

 

Väldigt självgott kan man ju tycka. Och så nu angående Anders Borg-härvan. Istället på att enbart fokusera på det Anders Borg gjorde — och vilka strukturer beteendet samt samhällets milda reaktioner på det egentligen tecknar på — ville Lamotte diskutera var alla feminister gömt sig förut. Det att fenomen som mäns skräniga, hotfulla och skadliga maskulinitet läggs åt sidan för att ställa allmänheten frågan varför inga feminister skrikit sig hesa i övriga frågor säger ganska mycket om hur grejer prioriteras i vår kultur. 

Detta skrev Lamotte på Facebook för några dagar sedan:

VAR VAR ALLA FEMINISTER INNAN ANDERS BORG FICK SNEFYLLA?

Självklart var Anders Borgs beteende helt oacceptabelt och det är bra att det nu blir en debatt om sexuella trakasserier. Men det är något som gnager mig när jag i sociala medier bombarderas av inlägg skrivna av Sveriges samlade feministelit.

Det går inte att låta bli att undra var alla upprörda röster är när andra kvinnor råkar illa ut. Alla dessa utsatta kvinnor som jag på grund av mitt val av jobb numera ofta kommer i kontakt med.

Varje vecka sitter jag och läser förundersökningar och utdrag från rättegångar där kvinnor blivit utsatta för brutala gruppvåldtäkter, överfallsvåldtäkter, och andra typer av övergrepp. Den senaste handlade om två killar, i Vårby utanför Stockholm, som våldtog en 16-årig tjej medan de hotade att misshandla henne med ett järnrör.

"Gråt inte! Var tyst innan jag ger dig den här i skallen! Fucking järnrör", skrek en av dem för att flickan skulle sluta gråta under våldtäkten. Straffet för killarna blev åtta och tio månaders sluten ungdomsvård. Vilket jäkla skämt!

När jag läser den här typen av domar undrar jag alltid varför Sveriges feminister inte ställer sig på barrikaderna och skriker sig hesa? Var är alla upprörda inlägg i sociala medier när småflickor utsätts för de mest brutala övergrepp vi kan tänka oss?

En nioårig flicka utsattes för våldtäksförsök i Örebro för några veckor sedan. I Östersund har flera kvinnor blivit gruppvåldtagna den senaste tiden utan att gärningsmännen har gripits. I tisdags fick en kvinna halsen avskuren på öppen gata, mitt på dagen, i Surahammar.

Varför står inte folk på gatorna och demonstrerar mot att otryggheten för kvinnor ökat dramatiskt i Sverige de senaste åren? Det övergår mitt förstånd.

Sådant funderar jag på när jag sitter där och läser domar och förundersökningar tills jag inte står ut längre. Ibland kan jag inte sova på nätterna på grund av all skit jag får reda på. Därför sticker det något i ögonen när Sveriges samlade feministkår blir som kalvar på grönbete först när Anders Borg beter sig illa på en spritfest i Stockholms skärgård. Det handlar inte om att jag vill förminska det han har gjort, utan mer om en stilla önskan att det vore trevligt med lite engagemang även vid andra tillfällen.

Vid närmare eftertanke är det faktiskt en stor jäkla skam att vissa debattörer håller tyst om vad som händer i Sverige tills en före detta finansminister får snefylla.

 

Det som är mest frustrerande här är ju att jag inte helt vet vad det är Lamotte är ute efter? Skryta på sig själv? Smutskasta feminismens över hundra åriga arbete? Nedvärdera allt jobb och all den feministiska aktivism som ständigt pågår i diverse olika former världen över? Alla punkter här ovan? Eller är han bara dum, ignorant och totalt förblindad? Det här uttalandet är dessutom så himla förödande. För det visar på exakt den nochanlans och okunskap som finns i samhället när det gäller det som den feministiska rörelsen gör och hittills åstadkommit. UTAN Lamotte, observera.

Vi gör väl det här jobbet tillsammans? Varför känner Lamotte sig då tvungen att vända "sitt" feministiska community ryggen? Det känns som att feministerna han talar om inte alls har med honom att göra. Att han är den första korrekta feministen som kommit underfund med hur saker och ting egentligen borde skötas och att alla andra feminister hittills gjort alldeles fel. Och därför kan jag inte försvara hans uttalande på något sätt. Snälla Lamotte. Sätt dig ner, var tyst och lyssna på vad andra har att säga, ens för en liten stund. 

 

 

Adrienne Westerback
10.08.2017 kl. 09:26

En dag i öppna trädgårdar

 

Min tredje vecka på jobbet gjorde jag ett reportage om Öppna trädgårdar-dagen på Kimitoön och det slår mig först nu att jag totalt glömt bort att göra ett blogginlägg med bilderna jag tog! Min mamma följde med mig och det var verkligen otroligt häftiga trädgårdar vi fick traska runt i. De gav dessutom himla mycket inspiration och idéer för en egen framtida trädgård. Och om ni undrar så ja, vi fikade tre gånger under två timmar. Kändes oartigt att bara understöda en av de tre trädgårdarna vi besökte ju. :) Älskar att bläddra igenom fotona, de tar mig tillbaka till den intensiva grönskan som ännu fanns alldeles i början på juli. <3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Adrienne Westerback
09.08.2017 kl. 21:14

Adrienne, 24. 

Studerar genusvetenskap vid ÅA. Bor i Åbo.

Älskar kulturella evenemang och att diskutera feminism. 

Tycker om snälla och intressanta människor, naturlig kroppsvård, att skriva och att lyssna på bra feministiska poddar. 

Välkommen till min blogg!