Sista Poetry Puben innan sommaren

 

Genusvetenskapens sommaravslutning råkade tajmas perfekt med vårens sista Poetry Pub så det var ganska givet att vi var ett rätt stort gäng härliga människor som möttes upp på Skärgårdsbaren nu i torsdags. Jag var ju så otroligt impad av alla duktiga, roliga, smarta och känslosamma uppträdande förra gången så det fanns inte en chans att jag skulle missa den här kvällen heller. Och poesin i all ära, men att sitta där och lyssna tillsammans med några av de absolut finaste människorna en känner slår ju ändå faktiskt allt. <3 Den här gången gästades puben dessutom av Hannele Mikaela Taivassalo som läste några utdrag ur sin färska bok In transit. #ratatasbloggutmaning

 

Adrienne Westerback
Publicerad 20.05.2017 kl. 20:29

Rosa hanami

 

#ratatasbloggutmaning

 

Nu har jag varit både upptagen och lat vad gäller månadens bloggutmaning men jag har i alla fall kommit ihåg att fotografera en del så nu utmanar jag mig själv att ta igen den förlorade tiden och publicera inlägg kring händelser jag varit med om istället! Först ut blir då dagens soliga promenad under körsbärsträden vid Aura Å. Alltså jag är så löjligt betagen och förälskad i så gott som allt som grönskar och blommar, men allra mest förtjust är jag ändå i körsbärs- och äppelträdsblommen. Herreje så vackert med vita och rosa träd. Åh. Finner inga ord. Alla bilder jag tog såg exakt likadana ut och blev inte ens alls bra med min dåliga telefonkamera men jag kunde ändå inte sluta knäppa för jag ville liksom att blommorna aldrig skulle ta slut. Sommaren kommer med stormsteg nu hörni, idag svettades jag som bara den och enlgit väderappen låg temepraturen här i Åbo på 22 grader. Häftigt!

 

 

 

Adrienne Westerback
Publicerad 19.05.2017 kl. 17:25

Det är dags att få slut på stigman kring antidepressiva

 

Ibland är jag ledsen över saker som sker eller som inte sker i min vardag. Jag kan bli ledsen över det mesta eftersom jag tar in intryck utan några som helst filter och som därför stimulerar mig extra mycket. Det här gör att jag är väldigt känslig och blir ledsen otroligt lätt. Skör som ett jävla äggskal är jag och har nog alltid varit det. Är ständigt på helspänn. Spänner mig inför saker som jag ska göra, saker som jag är mitt uppe i eller saker som hänt, eftersom jag processar precis allting jag gör och utvärderar mig själv tills hjärnan blir överhettad. 

Jag har alltid känt att jag måste ha fullständig kontroll över allt som sker hela tiden. Att jag måste klara allt jag tar mig an med galans och gärna vara perfekt innan jag ens provat först. Jag hatar att inte veta allt eller kunna allting. Jag hatar att be om hjälp, fråga om råd eller bara ge till känna att jag inte vet hur vissa saker ligger till. Särskilt inte när jag anser att det verkligen gäller, som i bilskolan, intellektuella diskussioner eller på nya jobb. Min största fobi är att misslyckas. I fjol varvades min känslighet med allt grövre ångest och slutade i mitten av sommaren med utbrändhet och två veckors sjukledighet. Allt var tungt och förskräckligt just då och jag skulle ha gjort vad som helst för att dämpa den smärtan. Den är som det där stunderna av total förtvivlan och panik alla känt någon gång, men som utdraget och oändligt. En ser inget ljus just då.

Därför tog jag också slutligen trött emot receptet på medicinen som skrevs ut åt mig. Jag orkade inte kämpa utan den längre. I ett års tid hade jag valt bort det alternativet eftersom jag inte ville ha medicinsk hjälp utan tyckte att det på något sätt kändes mindre naturligt. Men till slut gav jag upp. Jag ville hellre att spänningen i musklerna skulle minska, att hjärtat skulle sluta bulta hårt hela tiden och att mina nerver inte skulle vara så överstimulerade längre. Jag ville sluta ha katastroftankar om nätterna, jag ville kunna andas ordentligt på dagarna och känna mig lugn för ens en minut. Jag ville sova och känna mig utvilad. Så jag började äta medicin. Och utan den vet jag faktiskt inte var jag hade varit idag. Kanske hade det löst sig ändå men det kommer jag ju aldrig att få veta och risken tänkte jag ju inte heller ta. 

Att äta medicin gör en inte till en sämre eller svagare människa. Det skulle en aldrig tänka om vilken annan patient som helst som var tvungen att ta ett piller för att klara vardagen. Jag skäms inte utan är istället evigt tacksam gentemot min medicin, som gjort det senaste läsåret till ett av de bästa på väldigt väldigt länge eftersom jag kunnat njuta betydligt mer än tidigare. Och det skulle jag aldrig någonsin byta bort. #ratatasbloggutmaning

 

Adrienne Westerback
Publicerad 08.05.2017 kl. 22:27

Gör din egen ekologiska deodorant!

Det har gått flera månader sedan att jag lovade dela med mig av ett bra recept på en ekologisk och helt naturlig deodorant som en enkelt kan göra själv hemma, men nu så! Det här receptet har jag snott av min favorit ekobutik med naturliga produkter på nätet, Organic Makers, och med undantag av några små ändringar har jag följt det eftersom jag litar på deras kunskap och hantering av sina produkter. 

 

Det du behöver är:

50 g Sheasmör Paradoxa

25 g vegetabilisk olja (jag använde mig av kokosolja, samt några små rester av aprikos- och mandelolja som jag hade kvar i skåpet)

25 g bikarbonat

15 g ekologisk stärkelse (jag använde potatismjöl och den jag hade i skåpet var tyvärr inte ekologisk)

Ev. 0,5 ml eterisk olja

Ev. 0,5 ml valfri doft eller doftblandning av eteriska oljor

Köksvåg (men har du inte det så kan du omvandla vikt till volym på Organic Makers smarta omvanlingskalkylator)

Gör så här:

Smält ihop sheasmöret och oljan över ett vattenbad. Sheasmöret smälter vid 35-40 grader, så varmare än så behöver det inte bli. Rör till allt har löst sig ordentligt.

Blanda bikarbonat och stärkelse. Tillsätt den smälta oljeblandningen under omrörning tills allt har löst sig. Rör om då och då medan smeten svalnar, så får du en riktigt krämig deo. När blandningen har svalnat en stund tillsätter du eteriska oljor och rör om. Låt deokrämen svalna helt innan du skopar upp den i burk eller dosa. Av någon anledning stelnade inte min blandning på flera timmar så jag blandade i mer stärkelse, minst 25 g, och lät den stå i kylen över natten. Då stelnade den! 

Det här receptet räcker precis till en st 100 ml aluminiumdosa, och det blir deodorant som räcker länge.

Hållbarhet: Innehållet av stabila oljor kombinerat med bikarbonatet, är en mycket hållbar blandning där bakterier inte kan frodas. Deodoranten håller därför länge, minst ett halvår.

 

 

 

 

Har provat deon nu och den är alldeles underbar, härligt krämig och känns inte alls obehaglig eller något sånt. Så här skriver de på Organic Makers:

”Bikarbonat är ett salt (natriumvätekarbonat) som neutraliserar lukt. I stora doser kan bikarbonatet verka irriterande för huden, det är därför viktigt att inte överdosera bikarbonatet i din deo. Vi använder inte mer än ca 25% bikarbonat i vårt recept, och det funkar utmärkt. Stärkelse är till för att absorbera fukten från huden. Vi föredrar stärkelse i form av ekologisk majsstärkelse, men annan stärkelse går också att använda. Det här blir en bra deo som verkligen funkar! Sheasmöret och oljan håller huden mjuk, bikarbonaten neutraliserar dålig lukt och stärkelsen absorberar fukt. Perfekt! Vill man ha en ännu bättre deo, eller man kanske inte upplever att den här räcker hela vägen, tillsätter man även några droppar av en antibakteriell eterisk olja som Tea Tree-, lavendel-, eukalyptus- eller rosmarinolja. Man kan också tillsätta ytterligare eteriska oljor för att få en bra doft på deon (som neutral är helt doftlös).”

Jag rekommenderar alltså verkligen det här receptet, snälla prova genast! Jag skopade upp resterna som inte rymdes i den större burken in i en mindre burk som jag kan bära med mig i handväskan ifall jag känner att jag behöver använda mer under dagens lopp. Perfekt asså, känner mig himla nöjd och glad med denna. <3 #ratatasbloggutmaning

Adrienne Westerback
Publicerad 06.05.2017 kl. 12:17

En liten filmtag

 

Bild

 

All-time-favorite film? The Help.

Senaste filmen du såg? your name. 

Favorit animerad film? Kiki’s Delivery Service

Favorit romantisk film? Love Actually just nu.

Favorit skådespelare? Octavia Spencer.

Mest överskattade filmen enligt dig? Oj gudars det finns SÅ många! 

Bästa skräckfilmen? Jag är inte into skräckfilmer alls.

Film som du sett minst två gånger? Harry Potter-filmerna.

Favorit film-genre? Emotionella, filosofiska, mystiska och spännande filmer med djup och där kärlek, relationer, vackra miljöer, äventyr och problem lösning är essensen! 

En film du ångrar att du såg? 127 hours. På bio. Herregud vilken flopp.

 

Adrienne Westerback
Publicerad 05.05.2017 kl. 20:39

Mina favoritpoddar just nu

 

 

Cirka hundra år efter alla andra har jag äntligen funnit PODDEN. Eller poscasts som de egentligen heter. Jepp här sitter jag nu alldeles beroende av att lyssna på då andra, mer eller mindre kända, människor berättar om allt mellan himmel och jord med förhoppningar om att det ska intressera någon. Jag har i alla fall fastnat för det, älskart! Så himla typiskt mig också att vara så seg med att börja tycka om något. Försökte lyssna nångång då för tre år sedan när poddarna var som allra hetast men det funkade inte. Blev trött på att söka fram någon som kunde tänkas behandla sånt som jag gillar, och inte för att jag direkt är kinkig men jag absolut hatar att prova mig fram med saker. Vill liksom ha allt klappat och klart och perfekt då jag sätter igång, hehe. Troligen därför jag har svårt att ta itu med grejer överhuvudtaget... Nåväl, nu är jag i alla fall fast och jag lyssnar på poddar så fort jag kliver ut genom dörren! Har inte lyssnat särskilt länge alls och inte heller orkat utforska jättemycket men jag kan göra en uppdaterad version om några månader igen om min lista ändrat massor. Här är hur som helst mina favoriter bland poddjungeln för tillfället:

 

1. PENNTRICKET

"Cissi Wallin och Natashja "Lady Dahmer" Blomberg tar med dig på en resa från barndomens flickor till dagens kvinnor. Vad innebär det att vara kvinna? Varför är feminister så arga? Går det att leva som man lär och hur kollar man om man har hängpattar?"

2. Ångestpodden

"Ångestpodden tar upp alla dom tankar och funderingar som många någon gång har tänkt men inte pratat om högt. Lättsamhet och allvar är två ingredienser till hur Ångestpodden bryter tabun och skapar mer öppenhet kring psykisk ohälsa. Drivs av Ida Höckerstrand och Sofie Hallberg."

3. Genushistoriepodden

"Denna pod handlar om historia och har en gensuanalytisk och feministisk grund. Häng med på en underbar, eller i varje fall helt ok, resa genom genushistorien med Linda som ledsagare och Justus som irrbloss i mörkret."

4. Stuff Mom Never Told You

"Hosted by Cristen Conger and Caroline Ervin, Stuff Mom Never Told You is the audio podcast from HowStuffWorks that gets down to the business of being women from every imaginable angle."

5. En varg söker sin pod

"Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli pratar om sina personliga perspektiv på kultur och diverse kulturella fenomen, inte sällan ur ett feministiskt perspektiv. En varg söker sin pod är en podcast i samarbete med Expressen."

6. En Underbar Pod med Clara och Erica

"Underbara Clara Lidström och Erica Dahlgren i en pod om lusten att skapa något med händerna och där emellan prata av sig."

 

En kan lyssna helt gratis på iTunes eller podappar som exempelvis Acast, så prova på medan ni tar en promenad, cykeltur, städar eller bara chillar hemma! #ratatasbloggutmaning

 

Adrienne Westerback
Publicerad 05.05.2017 kl. 16:13

Wappen i en bildbomb

 

Årets wapplaner var som vanligt lite osäkra in i det sista men jag hade väldigt bra fiilis trots det och var på bra humör hela 30 maj! Mot kvällen skingrade sig molnen och väl framme vid Vårdberget sken solen från en blå himmel och det kryllade av människor i centrum av Åbo. I Vårdbergsparken mötte jag upp flera vänner, skålade in våren med dem och stoltserade i våra fina vita mössor. Wappen är faktiskt en av mina favorit högtider också, det blir ljusare, varmare och alla serpentiner i fina färger gör mig på så glatt humör, haha. På berget träffade jag på en kompis och fick följa med henne till några vänner som bjöd på mat så vi trodde vi skulle storkna. På bilden syns bara chipsskålarna men efter det bar de också fram kladdkaka, grädde, godisskålar och en stor bricka med kex och ost. Himla mysigt och fint var det.

På söndagen var det picknick i det underbara vårvädret som gällde! Manda och jag gick via Pub Niska och hämtade med oss varsitt plåtbröd upp på berget där vi mötte upp ett gäng vänner som vi sedan satt och åt och hade mysigt med i flera timmar. Solen gassade från en molnfri himmel och vi bara låg där och njöt. Jag var hemma lite efter 18 på kvällen igen och mådde otroligt bra. Den här wappen var himla lyckad och nu längtar jag efter en varm och skön majmånad. Nu blir det en  liten bildbomb på det och det här inlägget är en del av #ratatasbloggutmaning!

 

 

Adrienne Westerback
Publicerad 02.05.2017 kl. 21:57

Menslådan

 

Blev så otroligt upprymd och fylld av varm kärlek gentemot mina medsystrar då jag läste min kompis Andreas senaste blogginlägg om vår ack så omdebatterade menslåda i Arken! Måste alltså be er alla kika in på Eas blogg och läsa vad vi i vår lilla förening kämpat med i hård motvind de senaste månaderna. Tungt och absurt och ledsamt har det varit men det som drivit oss är ändå en kämparglöd för rättvisa, jämställdhet och (mens)kärlek, samt en vägran att ge sig i den här frågan. Otroligt viktig grej men också spännande hur något såhär enkelt rört upp en sådan storm av oro. 

 

 

 

 

Adrienne Westerback
Publicerad 27.04.2017 kl. 13:22

En kolumn om SYSTERSKAP

 

I det senste numret av ASTRA (som för den som inte vet är en feministisk kulturtidskrift jag verkligen rekommenderar (läs: uppmanar) er att prenumerera på) medverkade jag med en personlig kolumn om systerskap. Det har gått ett tag sedan den publicerades nu så jag tänkte dela med mig av den här på bloggen. Kolla dock gärna in hela nummer 1/2017, det innehåller massor av underbara systerliga texter!

 

Underbara systerskap i vardagen

"[D]et finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som ständigt rackar ned på andra kvinnor […]” skriver Lisa Magnusson i sin ledare i Hela hälsningland den 22 juli 2016 och det knyter sig i magen på mig. Det knyter sig i magen eftersom hon inte är ensam om det här resonemanget, utan det är något jag stöter på lite nu som då i såväl krönikor och blogginlägg som i artiklar och statusuppdateringar. Kvinnor uppmanas från både höger och vänster att ”försona” sig med varandra  och ”komma ihåg systerskapet”, medan feminister ombeds vara lite mindre kritiska i sitt projekt att blotta dessa giftiga konstruktioner. 

Då jag började årskurs ett i min lilla skola ute på landet var vi tre flickor på klassen den hösten och ibland kunde det vara tufft att komma överens. Men det mest anmärkningsvärda var nog hur ingen runt omkring mig riktigt höjde på ögonbrynen över detta, vare sig föräldrar eller lärare. ”Flickor kan inte leka tre” var domen och gjorde situationen till något enligt en naturlag och som därmed var onödig att ödsla energi på eller ens försöka ta sig an. Flickor blev plötsligt obehagliga varelser av naturen.

Det är kanske därför inte så konstigt att jag bara några år senare var fullständigt trött på allt som hade med flickor att göra. Allt som var dåligt kunde ju lätt förknippas med att enbart vara flicka. Fanny Ambjörnsson visar till exempel i sin bok hur färgen rosa under de senaste decennierna kommit att representera femininitet, men också barnslighet, oseriositet och svaghet. Att vara flicka visade sig även för mig upprepade gånger vara intimt kopplat med lägre status i allmänhet, och vem är väl förtjust i det?

Flickrollen kändes alltså otroligt snäv under flera år, men jag tror inte heller på någon underbar pojkkultur där killar skulle vara mer ”raka” med varandra eller mindre problematiska att umgås med. Påståendet att varken flickor eller kvinnor kan vistas i samma rum en längre tid utan att det uppstår polariseringar är visserligen en irriterande myt, men också en väldigt förödande sådan. Den här förfärliga myten återskapar nämligen bara inte utan upprätthåller dessutom vedertagna antaganden om femininet och maskulinitet, som i själva verket skapas genom patriarkala, samhälleliga maktstrukturer. 

Här kommer således mitt första officiella påstående i egenskap av både genusvetare och feminist: som samhälle skapar vi först ett klimat där flickor och kvinnor förutsätts tävla med varandra, kämpa om talturer och se sina medsystrar som ständiga hot — bara för att sedan beskylla flickorna själva för det här medan killarna ändå hörs mest. För det finns ju inte någonting värre än kvinnor som är elaka med varandra, eller? Om ni frågar mig så är våldtäktskulturen och destruktiv maskulinitet några goda kandidater. 

Jag förespråkar därför flickkulturer och systerskap beroende av kontext istället, fyllda av allt det där ”svaga och opolitiska” som femininitet så länge fått inbegripa: inget våld eller ”macho”, men desto mer omtänksamhet, utrymme, uppskattning och kärlek. Det är i alla fall vad jag möts av dagligen bland mina härliga och starka systrar vid genusvetenskapen, och när en väl blir bortskämd så är det faktiskt lite svårt att vänja sig av med. 

 

Källor:

Ambjörnsson, Fanny. 2011. Rosa - den farliga färgen. Stockholm: Ordfront förlag.

Magnusson, Lisa. 2016. Dagens tjafsigt feminism gör mig deprimerad. Hela Hälsingland. http://www.helahalsingland.se/opinion/ledare/lisa-magnusson-dagens-tjafsiga-feminism-gor-mig-deprimerad, (Hämtad: 21.12.2016).

 

Adrienne Westerback
Publicerad 26.04.2017 kl. 15:02

När inspirationen kryper tillbaka

Det är snart en månad sedan jag uppdaterat bloggen senast, vilket också betyder att jag inte skrivit ett enda inlägg under hela aprilmånad. Ibland går det bara inte. En dålig dag följer en annan och lusten ligger hårt på noll. Men det är helt okej tycker jag. Ibland finns det svackor och det kan en ju ändå inte göra så mycket åt så hjälper heller knappast att racka ner på sig själv över det. En del grejer har dock hänt! 

 

1. Jag lämnade in slutversionen av min kandi förra onsdagen! Helt sjukt. Nu har jag inga kurser eller något studierelaterat att göra resten av det här läsåret och det känns lika overkligt som bra. Nu hoppas jag bara att det inte blir nåt krångel utan att den går igenom relativt problemfritt. Vitsordet är jag inte himla bekymrad över eftersom jag mest bara ville ha det överstökat också. Men det känns alltså väldigtväldigtväldigt bra!

2. Jag tillbringade påsken hos mina föräldrar på landet och det var också skönt. Sovmorgnar, netflix, roman, skogspromenad med världens bästa hund, bli bjuden på restaurangmiddag, träffa vänner en ser allt för sällan och god hemlagad mat. 

3. Jag fick bekräftat att jag har SOMMARJOBB på ÅU! Väldigt glad över det. Har ingen aning om vad jag har att vänta men det är hur som helst det ett av dom första stegen i rätt riktning.

 

Nästan skrämmande positiva grejer den senaste veckan alltså, men bra så. För nu är kandiskrivandet över och jag känner skrivinspon igen. Inspirationen att vara kreativ och idérik och ivern att få skriva av mig fyller mig på nytt och det känns bra. 

 

Adrienne Westerback
Publicerad 24.04.2017 kl. 20:19

Adrienne, 23. 

Studerar genusvetenskap, journalistik och litteraturvetenskap vid Åbo Akademi.

Tycker om kultur, promenader och mysiga caféer. Feminist som älskar att skriva, skratta och lära sig så mycket som möjligt om sådant jag brinner för. 

Välkommen till min blogg!

Kategorier

Senaste kommentarer