Det är socialt accepterat att män tafsar

Publicerad 07.08.2017 kl. 13:04

 

Få har väl missat de senaste dagarnas internet-kaos angående Anders Borg i Sverige och hans fyllestormande? Förmodligen är ni väl alla väl insatta i hela härvan redan men om inte så rekommenderar jag här ett inlägg där ni kan läsa en bra och analytisk text om det som nyligen hänt. Själv tänkte jag skriva om något som tangerar händelsen överlag: nämligen mäns tafsande på kvinnor. 

Skrev för inte så himla länge sedan ett inlägg om manshat och det här ämnet faller ju definitivt inom ramen för det. Eller egentligen är det ju fråga om kvinnohat från början, men kvinnohat oberoende av form föder ju manshat så. För mig blir det strukturella kvinnohatet allt mer tydligt för varje dag som går och finns det något jag blir alldeles knottrig över så är det mäns ständiga tafsande på kvinnor.

Det ska röras och det ska smekas, en hand på låret eller på midjan, en alltför lång kram, en oönskad puss och en klapp på rumpan. Det blir närgånget och tafsigt så fort alkohol är involverat eller alternativt då man umgås ett större gäng. Och det här inte fråga om någon slags märklig sort av män som bor under stenar på dagarna och bara kryper fram vid vissa specifika tillfällen. Nejdå. 

Männen som tafsar är dina vänner och bröder, din farbror och morfar, läraren på skolan och tränaren till fotbollslaget. För att inte tala om landets föredetta finansminister. Det är inte obekanta personer utan det är männen i ditt liv och i din närhet som beter sig olämpligt. Men det här beteendet är också socialt accepterat. Män får tafsa och sedan skämta bort det. De får ge halvobekväma uttalanden om din kropp för det är ju ”bara en komplimang”. Män får kalla kvinnor hora bara för att följande dag försvaras av halva nationen eftersom det ju kan "hända vem som helst". Och det är just där, min kära vänner, som skon klämmer.

För plötsligt menar "alla män" med handen på hjärtat, trots att de tidigare skrikit sig hesa om ”inte alla män!!”, att Anders Borgs beteende ju inte alls är något konstigt. Tvärtom. Sådant händer hela tiden och därför är det också helt okej. "Alla har väl varit där, höhö?" Och jag kan absolut hålla med på den punkten, nämligen att ja, det här är tyvärr inte ovanligt alls. De flesta har garanterat varit där, antingen blivit tafsade på, själva tafsat eller sett någon annan tafsa. Men det är fan i mig inte okej. 

Ansvaret ligger däremot inte hos alla kvinnor eller flickor när det gäller att säga ifrån. För allt vi någonsin lärt oss är ju att gilla att få känna oss uppskattade. Ansvaret ligger hos oss vuxna att lära kommande generationer av barn (läs: pojkar) att det aldrig någonsin är okej att tafsa. Inte utan lov. Aldrig. Och det ska inte få fortsätta vara vardagsmat eller förringande bagateller i vår kultur. 

 

Adrienne Westerback
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 10 med bokstäver:

Adrienne, 23. 

Studerar genusvetenskap vid ÅA, men är just nu på utbyte i Sverige och läser journalistik vid Mittuniversitetet i Sundsvall.

Tycker om snälla människor, naturlig kroppsvård, stt skriva och att ligga i timmar framför Netflix. 

Välkommen till min blogg!