När (La)måttet är rågat

Publicerad 10.08.2017 kl. 09:26

 

Egentligen är jag inte väldigt bekant med den självutnämnde feministförkämpen Joakim Lamotte, men har genom bland annat Lady Dahmers blogg fått en liten inblick i hans arbete. För er andra som inte heller är jätteinsatta så beskriver Lamotte sig själv på Facebook som en ”oberoende journalist som föreläser på skolor om kvinnosyn och sexuella trakasserier.”

Inget fel i det. Men han har samtidigt en tråkig tendens att förminska alla övriga (kvinnliga) feministers arbete och aktivism. I fjol publicerade han tex följande påstående på Twitter:

 

 

Väldigt självgott kan man ju tycka. Och så nu angående Anders Borg-härvan. Istället på att enbart fokusera på det Anders Borg gjorde — och vilka strukturer beteendet samt samhällets milda reaktioner på det egentligen tecknar på — ville Lamotte diskutera var alla feminister gömt sig förut. Det att fenomen som mäns skräniga, hotfulla och skadliga maskulinitet läggs åt sidan för att ställa allmänheten frågan varför inga feminister skrikit sig hesa i övriga frågor säger ganska mycket om hur grejer prioriteras i vår kultur. 

Detta skrev Lamotte på Facebook för några dagar sedan:

VAR VAR ALLA FEMINISTER INNAN ANDERS BORG FICK SNEFYLLA?

Självklart var Anders Borgs beteende helt oacceptabelt och det är bra att det nu blir en debatt om sexuella trakasserier. Men det är något som gnager mig när jag i sociala medier bombarderas av inlägg skrivna av Sveriges samlade feministelit.

Det går inte att låta bli att undra var alla upprörda röster är när andra kvinnor råkar illa ut. Alla dessa utsatta kvinnor som jag på grund av mitt val av jobb numera ofta kommer i kontakt med.

Varje vecka sitter jag och läser förundersökningar och utdrag från rättegångar där kvinnor blivit utsatta för brutala gruppvåldtäkter, överfallsvåldtäkter, och andra typer av övergrepp. Den senaste handlade om två killar, i Vårby utanför Stockholm, som våldtog en 16-årig tjej medan de hotade att misshandla henne med ett järnrör.

"Gråt inte! Var tyst innan jag ger dig den här i skallen! Fucking järnrör", skrek en av dem för att flickan skulle sluta gråta under våldtäkten. Straffet för killarna blev åtta och tio månaders sluten ungdomsvård. Vilket jäkla skämt!

När jag läser den här typen av domar undrar jag alltid varför Sveriges feminister inte ställer sig på barrikaderna och skriker sig hesa? Var är alla upprörda inlägg i sociala medier när småflickor utsätts för de mest brutala övergrepp vi kan tänka oss?

En nioårig flicka utsattes för våldtäksförsök i Örebro för några veckor sedan. I Östersund har flera kvinnor blivit gruppvåldtagna den senaste tiden utan att gärningsmännen har gripits. I tisdags fick en kvinna halsen avskuren på öppen gata, mitt på dagen, i Surahammar.

Varför står inte folk på gatorna och demonstrerar mot att otryggheten för kvinnor ökat dramatiskt i Sverige de senaste åren? Det övergår mitt förstånd.

Sådant funderar jag på när jag sitter där och läser domar och förundersökningar tills jag inte står ut längre. Ibland kan jag inte sova på nätterna på grund av all skit jag får reda på. Därför sticker det något i ögonen när Sveriges samlade feministkår blir som kalvar på grönbete först när Anders Borg beter sig illa på en spritfest i Stockholms skärgård. Det handlar inte om att jag vill förminska det han har gjort, utan mer om en stilla önskan att det vore trevligt med lite engagemang även vid andra tillfällen.

Vid närmare eftertanke är det faktiskt en stor jäkla skam att vissa debattörer håller tyst om vad som händer i Sverige tills en före detta finansminister får snefylla.

 

Det som är mest frustrerande här är ju att jag inte helt vet vad det är Lamotte är ute efter? Skryta på sig själv? Smutskasta feminismens över hundra åriga arbete? Nedvärdera allt jobb och all den feministiska aktivism som ständigt pågår i diverse olika former världen över? Alla punkter här ovan? Eller är han bara dum, ignorant och totalt förblindad? Det här uttalandet är dessutom så himla förödande. För det visar på exakt den nochanlans och okunskap som finns i samhället när det gäller det som den feministiska rörelsen gör och hittills åstadkommit. UTAN Lamotte, observera.

Vi gör väl det här jobbet tillsammans? Varför känner Lamotte sig då tvungen att vända "sitt" feministiska community ryggen? Det känns som att feministerna han talar om inte alls har med honom att göra. Att han är den första korrekta feministen som kommit underfund med hur saker och ting egentligen borde skötas och att alla andra feminister hittills gjort alldeles fel. Och därför kan jag inte försvara hans uttalande på något sätt. Snälla Lamotte. Sätt dig ner, var tyst och lyssna på vad andra har att säga, ens för en liten stund. 

 

 

Adrienne Westerback
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 10 med bokstäver?

Adrienne, 23. 

Studerar genusvetenskap, journalistik och litteraturvetenskap vid Åbo Akademi.

Tycker om kultur, promenader och mysiga caféer. Feminist som älskar att skriva, skratta och lära sig så mycket som möjligt om sådant jag brinner för. 

Välkommen till min blogg!